THE SNIPPS - sagan om ett mongobasketlag

Jag vet inte hur många som läser längre , jag vet själv att jag är sämst på det men a..

Jag hatade att blogga förut men nu när jag har min egen så är jag mer van haha :D

Och jag var bara TVUNGEN att skriva en sak...

---

Imorse vaknade jag, jag tror att det var imorse, eller så drömde jag det.. Ne det var imorse. Jag vaknade upp och jag vet inte hur men jag hade typ en dikt i mitt huvud. Som att jag skulle skriva ett brev till någon och beskriva vårt lag. Det bara virvlade runt massa tankar i mitt huvud där jag beskrev hur allt stod till. Hur mycket jag älskar alla i vårt lag, hur grymma vi var tillsammans. Alla älskade varandra och vi var verkligen det bästa laget någonsin.

Är det inte ett under att cirka 12 tjejer(!!!) kan träffas varje dag i 2 år, gå igenom LYCKA, sorg, smärta, svett och tårar (Massor på svett och kärleks fronten hehe.. ;)   utan att bråka? utan några intriger? Alla stöttade varandra, hjälpte alla, bara hade otroligt roligt tillsammans..

Sådär fortsatte det snurra i mitt huvud, kanske beror det på att jag har ett amerikanskt virus i mig som gör att jag har varit snurrig i en vecka haha MEN detta fick mig att inse, hur bra vi verkligen hade det. Hur mycket jag älskar er alla. Att de där 2 åren med er, verkligen UTAN TVEKAN var mina bästa 2 år jag någonsin haft och jag kommer aldrig ha något liknande igen. Kanske var det bra att vi slutade när vi var på topp? kanske inte.. men nu har vi i alla fall bara bra minnen från dom två åren, right?

---

Nu ska jag inte fortsätta babbla på som jag vet inte vad, men ville bara att ni skulle veta hur mycket ni betyder för mig, hur mycket ni har påverkat mig som person.

Vi skrev en uppsats om detta i sociologyn för några veckor sen, peer groups that affect you. Och självklart skrev jag typ en sida om mitt fina basketlag som gjort mig till en bra människa (det tycker jag i alla fall haha :)  ) Ni har verkligen visat mig hur en bra människa ska vara och vad kärlek verkligen är.

Förlåt om jag var lite djup nu men pratade precis med min tvilling Viola, och alla minnen bara sväller över.. Jag var bara tvungen att skriva av mig lite och få er att inse. Ni alla är så FINA människor, kom ihåg det. Att jag har fått "the privilege" att få lära känna alla dessa underbara människor i ett och samma lag är verkligen en guds gåva eller något. Jag vill bara säga TACK, tack för att ni är de ni är, fortsätt med det resten av ert liv och ni kommer gå långt.

---

Kärlek / Er Mathilda

---

Kunde inte hitta en bild på oss alla men ni vet ju vilka ni är!